Kontroll är bra, arbetsglädje är bättre

2014/03/18

Ju mer jag ser, hör och läser desto mer blir jag övertygad om att vi är på väg in i ett överkontrollerat samhälle. Vad då “på väg”, förresten – vi är redan där. Lär sig barnen för lite i skolan? Vi måste kontrollera lärarnas arbete mer. Resursbrist i sjukvården? Vi måste kontrollera personalen bättre. Arbetslöshet? Låt oss kontrollera arbetsförmedlarna mer.

Det här synsättet visar sig inte bara på samhällsnivå utan även på organisationsnivå. Alltfler chefer verkar känna ett outsinligt behov av att kontrollera sina medarbetares minsta rörelse. Varje text, varje plan, varje produkt ska kontrolleras för. För tänkt om det blir FEL annars! Eller – kanske ännu värre – TÄNK OM NÅGON FUSKAR!

Även i det personliga livet blir detaljkontrollen viktigare och viktigare. Perfekta hem, perfekta kroppar, perfekta liv är normen. Mängder av företag tjänar enorma summor på att hjälpa oss att kontrollera varje detalj av vårt eget och våra närmastes liv. Alltifrån GPS-sändare på barnen och fettsugning till alla böcker om hur vi får kontroll över våra liv och appar som kontrollerar blodtrycket.

Exemplen är oändliga, men inte viktiga i sig. Den centrala frågan är naturligtvis VAD TROR VI ATT VI SKA UPPNÅ MED ALL KONTROLL? Svaret är förmodligen: En perfekt värld (eller åtminstone en där jag har ryggen fri).

Nu kan man ju fråga sig vad som är en perfekt värld. Och om den verkligen är eftersträvansvärd.

Kontroll som ger och tar

All den här kontrollen tar nämligen ifrån oss saker som:

  • kreativitet
  • självförtroende
  • arbetsglädje

I rättvisans namn måste vi erkänna att kontrollen även ger oss saker:

  • stress
  • rädsla för att göra fel (och bli påkommen)
  • en aldrig sinande ström av arbetsuppgifter
  • en oöverskådlig mängd dokumentation

Nu säger jag inte att all kontroll är av ondo. Det är till exempel jättebra att kontrollera att avgörande funktioner är igång, att viktiga policier följs och att brandvarnaren har färska batterier.

Ett sluttande plan

Men det ständiga petandet i detaljer kväver oss. Dessutom smittar det! För alla som ständigt blir utsatta för petande och tillrättavisningar blir till sist likadan. För att inte förblekna fullständigt börjar vi alla att markera våra positioner genom att anmärka på andra. För man vill ju inte vara den enda som inte har något att säga i saken. Då kan de ju tro att jag är oduglig!

Och så fortgår jakten på det perfekta, det fullständigt urvattnade tillstånd som uppstår när alla försöker se ut och göra likadant.

Att tillåta misstag

Den chef som i stället vill ha en kreativ arbetsplats och få ut det bästa av sina medarbetare ska i stället släppa på kontrollen. Otäckt? Javisst! Men nödvändigt för att få ut bästa möjliga av organisationen.

Det finns förstås vissa förutsättningar för att det ska fungera:

  • tillåtelse att begå misstag
  • tillgång till någon i ansvarsposition att bolla med
  • en öppenhet för att erkänna dem direkt och få stöd och hjälp att lösa eventuellt uppkomna problem
  • en organisationskultur som står upp för sina anställda och mellanchefer inte behöver vara rädda

Filmtips

Titta gärna på den här filmen med Nicole Gravina: Controlling Your Inner MicroManager (11:36 min)

(Edit)

Det finns fler som tänker som jag Välfärdens undermineras av vårt fokus på utvärderingar

 

 

 

Klokt om besöksstatistik på webben

2013/06/25

Den som har en webbplats vill gärna ha besökare dit. Självklart. Detta gäller i högsta grad de intresseorganisationer eller politiska organisationer som har webben sin främsta kanal för att sprida sitt budskap.

Ett sätt att få många besökare är att redan ha många besökare. Folk drar folk, som bekant och ju fler besökare du har desto mer sannolikt är det att du hamnar högt i sökningar och blir uppmärksammad av media och andra som letar. Därför är det naturligtvis frestande att fuska med statistiken. All in a good cause, så att säga.

Det finns flera tjänster som säger sig ta reda på hur många besökare du haft på din webbplats. Genom att använda flera av dem parallellt kan du kanske få en hygglig uppskattning av hur det ser ut. Men det finns ingen som faktiskt kan tala om för dig hur det ser ut. Allt är mer eller mindre förfinade gissningar.

Med anledning av en rapport som kommit ut från Statens Medieråd har Leo Wallentin på sin blogg Journalisttips noggrant gått igenom just statistiktjänsternas svårigheter och Medierådets misstag. Läsvärt för såväl journalister och kommunikatörer som för vanliga nyhetskonsumenter.

Medierådet har själva gått ut och sagt att de är medvetna om problemen.

Men den viktigaste poängen är att alltid ta statistik med en grabbnäve salt.

Att göra en kommunikationsplan

2013/06/17

De här veckorna arbetar jag med en kommunikationsplan för en bok som ges ut digitalt av Svenska kyrkan. Den heter Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisation (författare Sören Ekström) och som titeln antyder innehåller den information för alla som har någon form av intresse för Svenska kyrkan. Att dra upp linjer för målgrupper, kanaler och aktiviteter kräver därför rätt stor tankekraft.

Jag har vid det här laget skrivit ett ganska stort antal kommunikationsplaner och kommunikationsstrategier. Det är ett spännande arbete, men också ett som jag varje gång vill slänga ifrån mig för att det känns omöjligt.

Processen är ungefär densamma som när man ska lägga pussel. Alla pusselälskare känner igen den förväntansfulla känslan när man sitter med pusselasken framför sig och ser den vackra bilden på locket som kan nu ska återskapa. Förväntan när man öppnar asken och häller ut alla bitarna på bordet och spänningen när alla bitarna ska vändas rätt och man ser små glimtar av det som ska bli.

Man börjar med kantbitarna och bygger ramen. Det kan vara lite enahanda, men inte alltför svårt och man vet att den behövs för att resten av arbetet ska fungera bra. Sedan plockar man ut någon detalj i motivet som är tydlig, där bitarna är lätta att identifiera. Lite detektivarbete för att identifiera dem, men det är kul, det går bra.

Och sedan den stora tröttheten när man inser att 50 procent av bitarna är ljusblå himmel/granskog/vatten. Det är då man vill lägga ner. Hur ska man någonsin få någon rätsida på det här?

Det handlar naturligtvis om att hitta ett bra sätt att sortera på. Man kan sortera efter färgnyanser eller på vilket avstånd i bilden man bedömer att biten befinner sig. Man kan sortera efter antalet pluppar på varje bit. Eller man kan metodiskt pröva bitarna en efter en tills någon passar.

Det är ungefär där jag befinner mig i kommunikationsplanen. Jag har en massa bitar i form av målgrupper, kanaler, budskap och aktiviteter. Men hur sorterar jag dem på ett vettigt sätt så att slutprodukten blir tydlig och användbar? Det är ett segt arbete, men jag vet av erfarenhet när jag väl hittar rätt sortering kommer alla bitarna att falla på plats. Alla målgrupper vara med, alla behov täckta, alla budskap förmedlade till rätt personer.

Och när den sista biten är lagd, ingen har blivit över och ingen fattas, då är det som en seger varje gång.

 

Upphovsrätt är ämnet för dagen.

2013/05/28

De flesta som arbetar professionellt med kommunikation brukar vara duktiga på att ta hänsyn till upphovsrätten när de använder andras texter eller bilder till trycksaker av olika slag. Men på internet har många av oss blivit lite fartblinda. Bilder, texter och filmer delas och manipuleras hej vilt utan att vi reflekterar nämnvärt över upphovsmannen.

Ofta är detta delande just vad upphovsmannen har hoppats på (en så kallad viral effekt) och privatpersoners spridande av material brukar inte anses som något större problem så länge det inte är kränkande för någon. Men som företag eller organisation måste man vara noggrann med hur man sprider information. Att användas andras material i sin egen kommunikation utan att ha inhämtat rättighetshavarens tillstånd är inte lagligt.

Ett av mina uppdrag under våren har varit att göra i ordning en webbplats för Svenska kyrkan Play på Svenska kyrkan intranät. Svenska kyrkan Play är en samlingsplats för filmat material producerat av olika enheter på olika nivåer inom kyrkan. Ett väldigt spännande projekt men också ett som väcker många frågor om, inte minst, upphovsrätt. Får man till exempel visa texten till de psalmer som sjung i gudstjänsten? Och hur hanterar man de många konstverk som finns i våra kyrkor – får de vara med på bild?

Den här delen av Svenska kyrkans intranät är öppen för alla och kan därför vara till glädje för flera som funderar runt just upphovsrätt och annat som rör film på internet.